Mamma pappa barn - Carin Gerhardsen

Utgiven december 2009, och 343 sidor. Del 2 i Hammarbyserien.

Gillar denna serie och jag gillar Gerhardsens sätt att skriva. Det är riktigt kluriga böcker och fler kommer att läsas i denna serie.

Fyrmästarens dotter - Ann Rosman

Utgiven maj 2010, och 348 sidor. Del 1 i serien Karin Adler.

Helt ok deckare, har resterande böcker i serien också som kommer läsas när tillfälle ges. Rosman lyckades att förvirra mig så pass att det var omöjligt att lista ut vem som var skyldig. Det är då det är roligt att läsa.

Stäppvandringen - Jean M Auel

Utgiven (denna utgåva) juli 2011, och 734 sidor. Bok 4 i serien om Ayla.

Denna bok tog det mig ett halvår eller så att orka läsa ut. Fy sjutton gubbar vad den var trög typ de 500 första sidorna innan de kommer någon handling. Eller ja, handling var det ju om man ser till alla detaljerade beskrivningar hur Ayla och Jondalar delar "moderns gåva" på var och varannan sida.

Nog för att det känns som att Auel har koll på hur vardagen såg ut på Aylas tid, men det hade ju kunnat vara färre avsugningar och mer "riktig" handling. Ingen bok för den som blir lätt generad.

En annan dålig sak, i och för sig inget om boken som sådan, men om du vill köpa alla sex böckerna i serien i pocket kan du glömma att hitta del 5. Den varken säljs eller trycks upp i fler upplagor, och jag hade turen att hitta den delen (till överpris) på en begagnat-sajt.

Du går inte ensam - Mari Jungstedt

Utgiven april 2014, och 307 sidor. Del 11 i serien: Knutas.

Denna dög väl att läsa även om den inte hör till det bästa deckaren jag läst. Gick ganska enkelt att lista ut vem som var skyldig. Blev inte sådär jättesugen på att köpa/läsa de övriga böckerna i serien. Eller det är inget som kommer att prioriteras före andra böcker iallafall om jag säger så.

Kvinnan i svart - Susan Hill

Utgiven december 2014, och 139 sidor.

Jag gick på vad de tidigare omdömena sa om denna bok. Den skulle tydligen vara så läskig att jag trodde att jag skulle börja sova med lampan tänd om jag läste denna. Kan säga att den enligt min åsikt var klart överskattad.

Visst, historian var ruggig, men den passar bäst som en spökhistoria kring lägerelden om man vill skrämma slag på harskrankarna i sällskapet.

Den gick väl att läsa, men som sagt, helt klart överskattad, inte "den otäckaste boken någonsin" enligt mitt tycke.

Dessutom så kostade boken lika mycket som en "vanlig" pocket, även fast den inte är speciellt tjock och kan läsas ut under ett toalettbesök.

Djävulens tonsteg - Hans-Olov Öberg

Utgiven augusti 2012, och 216 sidor.

En deckare som tar en tillbaka till 1978. Den var lite annorlunda än vad man är van vid med deckare som utspelar sig i nutid.

Inte var det alldeles enkelt att lista ut vem eller vilka som var boven i dramat heller.

Denna tyckte jag väl ok att läsa även om den var som deckare överlag är.

Varför pocket?

Varför läser jag bara pocket? Två orsaker. En av dem är att det har blivit som ett samlarobjekt. En del spar på frimärken eller kapsyler, jag samlar på pocket.

Men den andra, mest avgörande faktorn, är priset och formatet. Då jag har diverse krämpor att dras med är en pocket lättare att hålla i händerna, lätt att ta med osv. Men så var det det ekonomiska också. Jag läser mer än vad jag skulle ha råd med om jag enbart skulle köpa inbundet. De böcker jag läste under 2014 skulle ha kostat mig i runda slänga 16,000 kr om jag köpt inbundet, och det är pengar jag helt enkelt inte har.

Nackdelen med pocket är ju att man "blir lite efter", att man får läsa boken nästan ett år efter utgivning.